
Vad skulle de tänka?
Mannen hejdade sig vid kyrkogårdsmuren. Han ville inte störa
begravningsföljet som sakta ringlade in på kyrkogården i riktning mot
den öppna graven. Han dröjde sig kvar och tittade bort på människorna
som nu ställde sig i en halvbåge vid graven, och han undrade vem den
avlidna personen kunde vara. Man stod tysta runt graven. Några tog ett
steg närmare och sa något ner mot kistan, riktat till … eller snarare om
den nu bortgångna därnere. Minerna var allvarliga. Några skruvade på sig
som om de inte riktigt menade det de sa.
Tankarna hos mannen vid muren gled ner i kistan, in under locket. ”Vad
skulle min familj släkt och vänner tänka och t.o.m. säga om mig, om det
var jag som låg därnere under kistlocket?” Tankarna fortsatte. ”Vem har
jag varit i det här livet? Vad har jag uträttat? Vilka avtryck har jag
lämnat, som man kanske skulle fundera kring och tänka om mig, däruppe i
ljuset och luften?”
Han blundade och lät hela livet passera revy. ”Vad
skulle man komma ihåg? Vad är mest troligt att man skulle tänka och
kanske säga?” Han rös av den enda helt dominerande tanken som om och om
igen stod i klartext innanför ögonlocken. Hans fru och barn,
arbetskamraterna och chefen och de ganska få vännerna skulle … troligen
tänka samma sak. Fastän vi har så olika relationer så skulle de troligen
tänka samma sak.
Inte att han hade varit klok och omtänksam i det
här livet, inte en kär vän som lyssnat och brytt sig om andra, inte att
han hade varit rik på historier och skratt, inte heller att han varit en
person som tagit för sig av livet tillsammans med andra och njutit av
musik, resor, sport, böcker, sköna skogsvandringar, teater, båten,
konserter och härligt inspirerande kvällsdiskussioner… Och hans chef
skulle inte komma ihåg honom som en särskilt effektiv medarbetare.”
Nej, man skulle nog säga ”Har var en god och hårt
arbetande människa med en enorm lojalitet till sitt arbete.” Kanske
skulle man säga så, ganska inlindat, vid hans grav. Men verkligheten …
att han arbetade jämnt, även kvällar och helger, och nästan fick tvingas
att ta ett par veckors semester på sommaren. Att han även på julaftons
morgon hann med några timmar på sitt arbete.
Han var … arbetet.
Mannen vid muren öppnade sina ögon. Människorna vid
graven hade börjat röra sig ut mot parkeringsplatsen. Han rös till och
drog kavajen tätare omkring sig trots att det var en varm majdag. Han
hade ett svårtolkat uttryck i ansiktet när han fortsatte bortåt på den
grusade promenadvägen. Han såg ensam ut på ryggen.
Kanske har den här historien något att säga oss. Om
en månad är det jul igen och många av oss kommer att vara lediga
förhållandevis många dagar i följd.
Jag önskar dig en riktigt fin JULHELG och
ett lika GOTT NYTT ÅR och hoppas att du tar vara på ledigheten
och fortsätter att behålla en god och livsbejakande balans mellan arbete
och fritid även in i det nya året.
Låt oss hoppas att mannen vid kyrkogårdsmuren, vi känner ju inte hans
ålder, tar chansen att ändra på en del saker. Han kanske får tid att
lära känna sina egna barn på ett lite djupare plan, och hans chef kommer
troligen att upptäcka en gladare och effektivare medarbetare.Ha det bra / Björn
|