Kritik, beröm eller feedback,

Ett samtal mellan tre personer

Elsa: Igår läste jag om en aningen överhurtig ung vd som tyckte att man ska ”övergödsla” med beröm och ge feedback så ofta man kan. Vad tänker ni om det?

Daniel: Det låter som lite förenklat quickfix … men ändå, åt rätt håll.

Charlotta: När du berättar om vd:ns budskap, så ser jag en lustig bild framför mig:
En ung kille, inlagd patient på ett sjukhus, som ganska nyopererad stolpar iväg på sina kryckor, kommer ifatt den 65-åriga kirurgen i korridoren, lägger ena armen om doktorns axlar och utbrister med hög röst ”Hej Larsson, jag tycker förbannemig du gjorde ett gott jobb – bra opererat – det funkade ju. Kanon.”

Daniel: Intressant och kul bild. Du menar att beröm, eller feedback, ges uppifrån och ner, inte nerifrån och upp?

Charlotta: Så är det nog. Läkaren hade mycket väl kunnat lagt armen om patientens axlar och frågat ”Hur känns det i benet nu, Nilsson?” Det hade känts mer naturligt.

Elsa: Du belyser även en annan sak med bilden i sjukhuskorridoren. Fysisk beröring är också reglerat på den sociala stegen uppifrån och ner, eller hur? Det är också en, om ibland hjärtlig, kvardröjande maktsymbol från gamla tider.

Charlotta: Det kanske inte alla tänker på. Men jag tänker på vd:n du berättade om, Elsa. Är det bara jag som tycker att begreppet feedback har blivit ganska urvattnat och används alltmer slentrianmässigt, ibland nästan som en klyscha?

Elsa: Ja, det är synd att det har blivit så. Begreppet feedback betyder ju återkoppling eller respons och … har alltid ett seriöst syfte. Helt enkelt att ge uppmuntran och uppskattning – eller uppmärksamma en person på något som kan förbättras eller förändras.

Daniel: Du menar att man inte bara ska ge återkoppling på något man tycker personen har gjort särskilt bra?

Elsa: Nej, självklart inte … men nu kommer vi in på ett svårare område. Väldigt många av oss känner oss osäkra på hur vi ska återkoppla på något vi reagerat negativt på – en handling, ett uttalande, en dålig attityd eller något annat. Det kan lätt bli ”för mycket” som alltför ofta leder till att den andra personen går i försvar eller att min ”feedback” riskerar att starta en konflikt eller rent av bygga upp ett gräl.

Daniel: Du menar att ”A” kan uppfatta ”B:s” feedback, som har ett gott syfte, som ett påhopp?

Elsa: Javisst, det sker just nu, i den här stunden, på hundratals arbetsplatser och i kanske tusentals hem ­– alldeles i onödan. När vi lär oss att samarbeta bättre med feedback och kritik så kommer många människor att kunna arbeta effektivare och må bättre, och antalet fullständigt onödiga missförstånd och små och stora konflikter kommer att minska drastiskt.

Charlotta: Du säger feedback och kritik i samma andetag. Tycker du att det är samma sak?

Elsa: Det finns färska svenska undersökningar om hur människor uppfattar de båda begreppen – och visst, de flesta av oss upplever kritik som mer negativt laddat, ­ vilket jag tycker är synd. Jag önskar att kompetens och trygghet om samarbete med kritik och feedback skulle komma in tidigt i skolan, och man inte gör nån skillnad mellan begreppen.

Daniel: ”Jag träffade en svensk student som pluggar på ett universitet i Köpenhamn. Hon berättade att hon aldrig skulle vilja vara utan sin kritikgrupp.
”Det är ett fantastiskt stöd för att få extra energi och slippa göra onödiga tabbar,” berättade hon.
Jag frågade om vilka som ingick i hennes kritikgrupp, och om alla studenter har en egen kritikgrupp.

”Det är en lärare och två elever, och alla studenter har sin egen kritikgrupp. En annan sak är att kritik lämnas-över och tas-emot … istället för att man ger och får kritik. Det gör skillnad.”

Charlotta: Varför har vi inte kritikgrupper i Sverige? 

 / Björn