
Verklighet eller illusion
”Är ständigt ont om tid och ökande stress ett slags tidens tecken,
som det inte går att göra någonting åt? Isåfall, är det kanske lika bra
att inte bry sig?”
Ett antal ledare
svarade på min fråga. Så gott som alla höll med om ”tidens tecken” men
uttryckte också sin förhoppning om att det-MÅSTE-ju-gå-att-förändra. Vi
var till sist överens om att illusioner inte kommer att hjälpa oss i
våra liv och för att vi ska utnyttja våra inneboende resurser på ett så
klokt och effektivt sätt som möjligt.
Hon insåg inte att
hennes överambitioner skapade en slags personlig defacto-arbetstid som
aldrig gav henne utrymme för återhämtning – nu är hon
långtidssjukskriven.
Hon hade arbetskamrater och en chef. Var det någon som märkte och
förstod vad som höll på att hända? Och kanske blundade … hon var ju en
så fantastisk resurs? Eller var människor runt om henne så upptagna med
att hinna med sitt eget, att man inte …?
Ett par felbeslut
fick allvarliga följder för verksamheten. Visste inte
nyckelpersonerna vad som vanligtvis händer i hjärnan när vi under en
längre tid ”rusar” mellan möten och ständigt högprioriterade aktiviteter
och stressar oss igen arbetsveckan?
”Min halvtimmes
cykeltur till och från jobbet är det bästa som hänt mig – nu ska jag
köpa nya dubbdäck.” Frågan är vad vi andra behöver mer av för att
kunna ta lika proaktiva beslut? Vad skulle kunna hindra dig? Tre mil
till jobbet, javisst, men vi andra?
”Det gör jag sen”,
sa jag och kände hur självbedrägeriet brände i ansiktet – i sen-korgen
var det ju överfyllt sedan länge. Känner du också igen dig?
Det finns inga
quickfix-lösningar för att vi ska få tiden att räcka till och minska
risken för ohälsa. Jag kan inte heller komma ihåg när en
omorganisation förbättrade arbets-klimatet på ett påtagligt sätt.
Illusionen att det-grejar-sig-nog är en flykt från verkligheten. En
riskabel flykt.
Men så behöver det ju
inte vara. Någon hade ju kunnat ta-tag-i personen med sin
defacto-arbetstid. Vi behöver ju inte heller vara hjärnforskare för att
begripa att en ständigt uppspeedad person med hög puls är en sämre
beslutsfattare.
Självkännedom, förtroendefullt samarbete och mod kan vara tre nycklar
till effektivare och hälsosammare arbetsliv. Men du kanske ser det på
ett annat sätt?Ha det bra / Björn
|