Det kom bara ett ord

Det var en vardagskväll i TV-soffan. För några år sedan. På skärmen böljade en diskussion fram och tillbaka. Några välkända och några nya ansikten. Faktum är att jag idag inte kan komma ihåg vad debatten handlade om. Det jag däremot kommer ihåg från den där kvällen var att någon slags negativ energi hade fastnat i mig.

Jag hade haft en bra dag. Sovit gott natten innan. Haft en trevlig frukoststund med min familj.  Konstruktiva samtal med uppdragsgivare och kollegor. Ätit en god lunch. Åkt hem i tid efter jobbet. Och strax efter åtta sjunkit ner i TV-soffan. Jag borde inte haft något att klaga på.

Men jag märkte att jag var lite låg. Av någon anledning var jag inte på humör. Kunde inte förstå varför. Jag irriterade mig på flera personer i debatten på TV. På några påståenden. Någons motsägelsefulla kroppsspråk, som jag kommenterade. Ett inlägg jag uppfattande som en svepande generalisering och en annan person som jag tyckte drog förhastade slutsatser. En debattör avbröt andra gång på gång utan att lyssna färdigt. Jag kände mig vresig. Kommer ihåg att jag yttrade mig nedsättande om en person som en ”politisk broiler”.

Jag satt kvar i soffan och fortsatte att orera över personerna i TV-rutan. Sen blev jag tyst. Kände någon slags obalans i luften i rummet. Det var som ett knappt hörbart eko. Jag visste ju inte hur länge jag hade suttit och … hur många gånger jag hade kommenterat personerna i programmet. Fyra, fem gånger eller… ännu fler? Det enda som nu hördes i rummet var rösterna från TV:n.

Jag uppfattade att min hustru till vänster i soffan var engagerad av programmet. En lite illasmakande känsla dök upp i mig, snuddande närbesläktad med en självinsikt.

”Tycker du jag låter som en sur gammal gubbe”? Jag hörde min egen röst rakt ut i luften, men inte så högt. Jag hade inte vridit på huvudet åt hennes håll när jag ställde frågan.

Tystnad. Hon svarade inte direkt, det tog några extra sekunder.

”Ja”

Ett rakt tydligt neutralt ”ja”. Ett kort svar på min fråga. Det kom bara ett ord.

Det kom ingen fortsättning. Hon sa inget mer. Kommenterade inte mitt destruktiva klagande på människor i ett TV-program, människor jag inte kände. Bekräftade mig bara genom att svara på min fråga. Och fortsatte ta del av debatten. Hon lät mig själv ta hand om det problem jag hade med mig själv den där kvällen. Märkligt … men lite senare kom jag ihåg det som hänsyn.

Jag lärde mig flera saker, och insikter om mig själv. Dels blev jag påmind om att det där enda ordet, med tystnad runt omkring, var det som gav mig utrymme för mina egna reflektioner. Situationen, det bekräftande ordet med den efterföljande kravlösa tystnaden gjorde att jag kunde stanna-upp-och-tänka-efter-i-lugn-och-ro.

Vad kunde jag ha gjort tidigare under kvällen? Jag kunde ha berättat för min familj att jag var på dåligt humör, att jag inte visste varför och att det inte hade något med dom att göra. Att en promenad för mig själv och frisk luft kanske kunde hjälpa mig att bli av med de negativa vibbarna. Och sedan gått ut direkt och försökt vädra ur mig. Det hade varit ett moget beteende.

Ansvaret är alltid mitt eget, som vuxen människa, att kanalisera min frustration åt rätt håll. Jag har inte en aning om varför jag var så negativ den där kvällen. Det kanske var en nattlig dröm som kommit ifatt mig under dagen. Jag vet inte, och det kanske inte har så stor betydelse. Kanske hade det inte gjort någon skillnad om jag hade varit medveten om orsaken till min negativa laddning.

Jag och du och vi gör inte rätt mot andra och oss själva när vi lägger ut en våt matta av negativ energi i luften, hemma, på en arbetsplats eller någon annanstans. Vem tar ansvaret för den luft vi ibland låter andra andas, effekter som ibland inte syns utanpå men som kan stjäla någons eller någras trivsel, arbetsglädje och energi?

Ha det bra / Björn
 

 
 

 

Arkiv

Fattar inte vad jag…
Om kommunikation mellan människor – när det går tungt, blir tvärstopp eller flyter smidigt.

En ogådd stig
Det nyfikenhet kan göra med oss, och mellan oss.

Det kom bara ett ord
Vad som kan hända när bristande impulskontroll och hänsyn möter effektiv feedback.

Vad skulle de tänka?
Han hejdade sina steg utanför muren, och kom att reflektera kring sitt liv. Det liv som hade varit.

Det grejar du inte
Frågan är vad de orden skulle göra med dig? Få dig att tappa sugen, ge dig en extra energikick eller …

Jag tänkte du ville veta
När jag för länge sedan hade förmånen att jobba under en ledare av den allra högsta valören.

Hårda nypor
”Men snälla nån, Björn, visst finns det tillfällen när det kan vara befogat att ge en medarbetare en rejäl utskällning, om det behövs?”

Ett års erfarenhet under trettio års arbete
Men frågan är, vad det är som gör att vi ibland anar, att det kan finnas något annat under det till synes svårgenomträngliga ytan.

Vi behöver dig här
Många ledare har svårt att hitta balansen mellan sin förmåga att visa medkänsla och samtidigt kunna ställa tydliga krav. Men när det fungerar kan vinsterna bli …

Du har ju nytt jobb?
Tron att en företagsledning kan skapa en stark kultur är en illusion – den kan bara skapas av många självständiga och samarbetande människor tillsammans.

Chefen som gick
Att ompröva chefsroller, och vidga tankarna kring ledarskap, handlar inte bara om självinsikter och kunskaper – utan lika mycket om mod.

Budskapet som susade förbi
Ibland finns de där – undertexterna. Frågan är vad som kan hända mellan oss om vi blir tydligare, sänder färre undertexter … och blir bättre på att upptäcka de som kommer?

Time out
Ibland kan överraskande tydlighet få avgörande betydelse för den gemensamma framtiden.

Djävulens advokat
Vi är kloka. Vi har dessutom lång erfarenhet, av att tänka. Borde väl räcka.

Efter Djävulens advokat
Ibland kan en överraskande situation, totalt oförutsägbar, få oss att se verkligheten med nya ögon. Kanske inte alltid angenämt med många gånger väldigt nyttigt och användbart.

Lite rundare
I hierarkiska organisationer är avstånden mellan människor längre, en miljö där prestige och revir kan frodas. Och tillsammans med för mycket ”politisk korrekthet” kan humor och spontana glädjeyttringar hämmas. Många av oss upplever den typen av kulturer som ganska fyrkantiga.

Verkligheten
För det mesta är verkligheten som vi vill att den ska vara. Men ibland önskar många av oss att vi skulle hinna med mer, och slippa den där energislukande stressen. Vi upptäcker ju inte förrän efteråt att vi förbrukat mer av oss själva, än vi tillfört.

Amanda Josefina
Två kvinnor, med över 70 års åldersskillnad och som aldrig träffats, stärker oss med sin klokhet.

Bra böcker kan vidga
Läsresor kan vara fantastiska. De kan börja var som helst, och ta oss långt bortom bortom och ändå hamna mitt i våra huvuden och mitt i våra hjärtan.

Varför berättar du det?
Ibland kan vi bli så upptagna av våra egna snäva egoistiska behov, så vi missar den större verklighet vi lever i – även om den verkligheten finns alldeles intill och runt omkring, hela tiden.

Så här kan vi inte ha det längre
Alltför många ledare drar sig för, eller tvekar inför de ”svåra samtalen” – trots att många svåra samtal kan leda till personlig utveckling och en bättre samarbetskultur.
 

Rundabordet Ledarskap · Arnön 736, Stenhammars Udde, 655 95 Väse · info@rble.se